Det var när Kristina Henkel arbetade i förskolan som hon först blev medveten om hur barn bemöttes, beroende på om de var pojkar eller flickor. Några år senare beslutade hon sig för att hålla utbildningar om jämställdhet och började utbilda pedagoger i förskola och skola.
– Jag vill inte komma in och släcka bränder. Jag vill bygga långsiktigt, säger Kristina.
Arbetet med att bygga långsiktigt mynnade så småningom ut i boken Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2, som hon skrev tillsammans med Marie Tomicic, och som nyligen kommit i nyutgåva.
– Vi saknade en bok när vi själva blev föräldrar, där det stod ”så här kan du göra istället”. Vi hade bara de ojämställda analyserna, aldrig de praktiska tipsen.
Tillsammans kom de på idén om genusfällor och upptäckte att de genom begreppet hade hittat ett sätt att prata om ojämställdhet som folk förstod. De valde ordet fällor för att det blir fällor för barnen när de bemöts olika, och för att det begränsar handlingsutrymmet.
– Handlingsutrymmet är vad vi kan göra och säga, vad vi kan drömma om att bli, hur vi kan påverka vårt eget liv och samhället vi lever i. Det handlar om makt.
En typisk genusfälla är skillnaden i bemötandet, när barnet trillar och slår sig.
– Många tröstar flickor, medan till pojkar säger vi, ”det var inte så farligt, upp och hoppa nu.” De får inte alls samma fysiska närhet i trösten. Båda får höra att de ska gå vidare, men den fysiska kontakten och trösten ser olika ut. Med tiden gör det att killar lär sig att om de får ont eller behöver hjälp ska de inte visa det.
Barns skapande är ett annat exempel.
– När flickor skapar och gör saker säger vi att de pysslar. Vi förminskar det som de håller på att göra. När pojkar gör saker säger vi ”oj, vad håller du på med för uppfinning?”. Genusfällor kan dels vara att vi använder olika ord, men också hur vi använder vårt kroppsspråk.
Att barn blir trygga och vågar gå sin egen väg är bland det viktigaste att ha i åtanke när det gäller jämställdhet och uppfostran.
– Det viktigaste är att lära barnen att säga ifrån och att hjälpa varandra när någon är taskig. En del säger ”jag vill inte att min son ska ha glitternagellack för jag vet att han kommer att bli retad”, istället för att säga ”min son får ha nagellack, och jag lär honom strategier när någon är taskig. Det är ett helt annat förhållningssätt, säger Kristina.
