Jämställdhet är något självklart

Från det att Emmy Nordmark var liten har hon hållit på med handboll. Nu har det gått 22 år sedan hon äntrade handbollsscenen och är numera en av länets populäraste förebilder. Hon har hela tiden fört en omedveten kamp för tjejers rätt att synas.


Solen kämpar sig fram mellan den täta dimman och värmer upp fasaden på Boden Handbolls kansli. Inne på kontoret sitter Emmy Nordmark, 28 år, som har en halvtidstjänst på kansliet för att kunna lägga allt fokus på det hon älskar.

– Jag kanske inte tjänar jättemycket. Men det går runt och jag får göra det jag vill. Det här är en superbra lösning för mig.

Att hon har mindre betalt än de män som gör samma sak är så gott som okontroversiellt i idrottsvärlden. Sponsorpengar, publiksiffror och olika fysiska förutsättningar brukar anges som skäl till olika lön för olika kön. Men i Boden är det skillnad. Där är handbollstjejerna de hetaste namnet på allas läppar. Där får fotbollen, ishockeyn och killarna ta ett steg tillbaka.

– Alltså det är inget vi springer runt och tänker på. För mig är jämställdhet något självklart. Och jag tror att vi är där vi är i dag på grund av att vi hela tiden har tagit plats. Hela tiden tänkt och gjort annorlunda jämfört med många andra idrottstjejer. Vi tycker det är okej att ta plats, säger hon.

Boden Handboll startade 2009. Sju år senare gjorde de något historiskt. Nämligen debut i Sveriges högsta liga. I dag flockas det unga tjejer- och killar kring Emmy Nordmark som myror kring en sockerbit efter matcherna i Boden arena. Att säga att hon är en av länets mest folkkära idrottare är inte att ta i.

– Det är så klart jättekul att vi ses som förebilder. Men själv ser vi oss inte som något speciellt. Vi stannar gärna och pratar. Visar uppskattning och vill finnas till för våra fans. Vi är privilegierade att ha den möjligheten att kunna påverka unga tjejer, och även killar. Det är ett stort och viktigt ansvar.

Och visst känner också Emmy av olikheterna mellan män och kvinnor i idrottsvärlden.

– Ja, alltså det gör man ju. Men det är inget jag springer runt och irriterar mig på. Visst, vi har bara halva hallen när vi tränar. Vi tjänar inte lika bra om man jämför med manliga handbollsspelare. Men det är inget jag orkar vara sur och gnälla över. Istället handlar det om att ta för sig. Utmana den där världen genom handling, säger hon och fortsätter:

– Inget blir ju bättre om jag tycker allt är skit. Vi är ju båda människor. Oavsett kön, ålder och nationalitet så är vi alla lika mycket värda.

Hur ska vi göra idrotten med jämställd?



Fortsätt läsa